Ann-Charlotte Vallejo - House of Colour

Du som ska gifta dig i sommar och har framförhållning kanske redan har börjat tänka på vad du ska ha på dig på din stora dag? Din önskan är förmodligen att se så vacker ut som det bara går. Med rätt färger på make-up, kläder och accessoarer kommer du en god bit på väg.

Rätt färger får dig att se fräsch, vacker och intressant ut. Då är det väl bra att få koll på vilka som är dina rätta färger, så att du inte av misstag väljer dem som inte harmonierar med ditt pigment. Färger som får dig att se blek, glåmig, frusen, trött eller till och med sjuk ut.

I dag väljer många att gifta sig i andra färger än vitt. Men vitt är inte heller ett enhetligt begrepp. Det är stor skillnad på hur du ser ut i kritvitt, ostronvitt, vintervitt eller crèmefärgat.

Nu kan vara ett bra tillfälle att boka tid för en färganalys för att reda ut begreppen. Varför inte ta med din partner, som också är värd att stråla på sin dag!

Färganalys är också en utmärkt bröllopspresent till brudparet – en gåva som varar livet ut! Likaså skulle nog många brudar föredra en intim och trevlig möhippa med sina bästa väninnor och en färganalys - istället för en bråkig, skränig kväll på stan…

Jag lovar i alla fall att göra mitt allra bästa för att ni ska få en positiv och speciell upplevelse. Välkomna!

Läs mer om färganalys och stilanalys på min hemsida.

Jag vill gärna komma i kontakt med dig som har ett företag – i Stockholm med omnejd – inom må-bra-världen, alltifrån träning, kroppsvård, viktminskning, mode till personlig coachning.

Om du tror att dina kunder skulle vara intresserade av information om hur färg- och stilanalys kan berika vårt liv på olika sätt så kommer jag gärna och pratar på en av dina kundkvällar eller dylikt. Jag kommer inte att ta något betalt utan ser detta som ett sätt att marknadsföra min verksamhet.

Tycker du att det verkar intressant så ta kontakt med mig så diskuterar vi vidare. Skriv på anncharlotte.vallejo@houseofcolour.com eller ring mig: 0708 84 14 86. Du kan läsa mer om min verksamhet under “Om House of Colour Stockholm”.

I mitt arbete som stilkonsult är jag ofta ute hos olika företag och håller informationskvällar och föredrag om färg och stil.

Att hitta din egen personliga stil får dig att må bra, ditt självförtroende blir starkare och du når fram bättre till andra med din personlighet och ditt budskap. En rad praktiska fördelar följer förstås: en flexibel och användbar garderob; du sparar tid vid klädval och shopping och sparar pengar på minskade felköp.

Många av mina kunder kommer till mig för att de är trötta på att vaja som rö för modevindarna från säsong till säsong: spets, tweed, plommonfärgat, orange – oftast blir gardroben till ett sammelsurium där klädesplaggen varken går ihop med dig eller med varandra. När du upptäcker hur dina kläder ska vara beskaffade – färg, form och karaktär – för att få dig att komma i fokus oavsett modetrender så får du ett mycket roligare klädliv. Du tar kommandot över din stil. Modet blir en inspirationskälla i stället för ett tvång, och du väljer de trender som passar dig och lämnar de som inte gör det.

Jag hoppas du vill ge dina kunder ett tillfälle att få veta mer om färg- och stilanalys!

Hej alla driftiga

Är det någon mer än jag som reagerar på att liljor används mer och mer som prydnad i det offentliga rummet, eller åtminstone på diverse salonger – hos hudvårdaren, hos frisören? Syftet med liljorna är självklart att göra miljön så trevlig och behaglig som möjligt för besökaren. Tyvärr har det alltför ofta precis motsatt effekt.

När jag gick på stilutbildning i England fick jag lära mig att avstå från dofter när jag arbetar. Det finns gamla, mycket precisa ”comme il faut-regler” när det gäller doft, ungefär som för alkohol. Före kl 12, ingen doft, efter 12 kan man öka lite, men ladda på mer får man inte göra förrän på kvällsfesten. Att de här reglerna finns – eller fanns, eftersom de är ganska så bortglömda av gemene man, har förstås sina orsaker:

Många av oss är allergiska mot parfym och starka dofter…
Alla är naturligtvis inte lika känsliga som jag, men andra är ännu känsligare. Min dotter och jag hade under en resa förlustat oss med att prova parfymer på en flygplats i Europa. En dam framför oss i planet bad oss vänligt men bestämt att gå ut och tvätta oss, eftersom hon var allergiker. Vår första reaktion var kanske ”jobbig typ som bara vill klaga” men rätt snart förstod vi förstås att det var allvar och att det var vi som var problemet och lommade iväg till toan bak i planet för att tvätta oss.

Andra mår på annat sätt fysiskt eller psykiskt illa…
Härom veckan kom en kund till mig med en bukett liljor som hon fått överta av en väninna som är operasångerska. Väninnan är mycket medveten om att starka dofter kan påverka rösten och vill inte riskera något.

Revirtänkandet finns fortfarande inom oss och gör att många av oss inte tycker om att bli ”övertagna” av någon annans doft. Det kan vara bra att tänka på i arbetslivet och på andra ställen där vi umgås. Det är inte alla som uppskattar att få sitt eget arbetsrum uppfyllt av en doft de inte själva har valt. Det kan leda till onödig irritation. Tänk också på doftkaoset som kan uppstå i alla öppna kontorslandskap. Och om du är hos en kund och ska försöka sälja in dig själv, din tjänst/produkt och ditt företag – ligg lågt med parfymen och rakvattnet!

Hej

Long time no see … eller hur det brukar låta. Förlåt, men när man bygger upp ett företag så har man händerna fulla som ni vet. Just nu verkar det som om alla själar har vaknat och vill göra sig fina inför våren – jättekul! Min marknadsföring, mina föredrag och slitet under hösten ger nu frukt och många hör av sig för att få färganalys och stilanalys gjorda.

Det som är så kul med det här jobbet är att jag träffar så många härliga människor och får se dem upptäcka nya sidor av sig själva. Det tråkiga är att jag träffar en massa människor som jag skulle kunna tänka mig träffa betydligt oftare. (Det är inte klokt vad många trevliga och intressanta människor det finns på denna jord!) Då önskar jag ibland att jag vore frisör som fick tillbaka kontakten med jämna mellanrum…

Idag ska jag ta tillfället i akt, utnyttja det vackra vädret och ge mig ut och jogga för första gången sedan kylan började sätta in ordentligt. Jag brukar få uppmaningar av kompisar via mejl att ge mig ut när det är fint väder. De vet att jag lätt snöar in framför datorn för research, bildletning, artikelletning osv. Tack för att ni tänker på mig! Kanske jag ska göra samma sak nu och påminna mina Driftigkamrater (eller vad kallar vi oss?) att försöka sticka näsan utanför dörren idag, en liten promenad på lunchen kanske?

Vi hörs
Anncha

När vi läser tidningar, ser på tv, läser nyheter på nätet och så vidare, är det lätt att få uppfattningen om att vi lever i en värld där vi alla vill varandra illa och inget har förbättrats med tiden, bara försämrats. De flesta stora nyheter är katastrofer. Enligt tidningar och nyhetsfolk är det faktiskt bara det som säljer. Har de rätt?

Jag har hört om tidningar som har startats i försök att rapportera en större andel positiva nyheter, men som inte har burit sig för att folk inte har köpt dem. Vet inte om fokuseringen på andra typer av nyheter har varit orsak till att tidningarna fått lägga ner, eller om den journalistiska kvaliteten helt enkelt varit för låg. Men med tanke på att snaskiga skvallertidningar säljer som smör i solsken så kan man ju ibland undra vad som egentligen roar och engagerar oss.

I vårt mediesamhälle scannas hela världen ständigt på katastrofer och negativa avvikelser från vardagen. Och det är klart – då finns det alltid nog för att fylla en halvtimmes nyhetssändning varje dag. Men har någon tänkt på konsekvenserna? Jag tycker synd speciellt om våra barn, som måste få uppfattningen att där ute i världen finns det bara tjuvar och banditer och ingen vänlighet alls.

I ett tv-inslag för ett tag sedan uttalade sig en sakkunnig om vikten av att samhället har en grund i ömsesidigt förtroende för varandra. Urholkas denna kommer vi att få ett kontrollsamhälle som ingen vill leva i. I ett sådant samhälle litar vi inte på någon, vi förutsätter hela tiden att andra personer är ute efter att sko sig på vår bekostnad och så vidare. Ganska läskigt, eller hur?

Som bloggare kommer jag därför då och då att försöka skriva om små positiva händelser som sker i mitt liv. Med betoningen på sådant som okända medmänniskor gör och som får mig att känna mig väl till mods. Dels vill jag göra det för att dela med mig av det positiva, dels för att för mig själv förstärka det positiva som händer och stärkas av det. Min dotter tyckte att det här var en rätt fånig idé, men det är min blogg …

Ha en positiv vecka!
/Ann-Charlotte

Har ni någon gång undrat över varför svensk sjukvård struntar fullständigt i allas tid utom sin egen. Om du inte lämnar återbud till en läkare i tid kan du vara säker på att du blir debiterad för kostnaden, men vad händer om du själv får sitta och vänta en evighet i väntrummet – inte mycket.

Idag lämnade jag min mor hos läkaren och uträttade några ärenden. När jag kom tillbaka för att sätta mig och vänta på henne hade hon fortfarande inte kommit in till läkaren. Då hade det gått 35 minuter över tiden. Vi fick vänta ytterligare ett tiotal minuter innan hon kom in…

Jag har full förståelse för att livet inte går att planera helt och fullt, speciellt inte på en läkarmottagning. Det är inte konstigt att saker händer som försenar dagens tidsbokning, men varför i hela fridens namn kommer man inte ut i väntrummet och meddelar detta?

Jag tror att mycken frustration och ilska över brist på respekt skulle kunna tas udden av bara genom enkel och rättfram kommunikation med kunderna.

När min mor väl var inne hos läkaren frågade jag sköterskorna om det var normalt att man inte meddelar sig med patienterna när de fått vänta så långt över avtalad tid. Jag fick svaret att de många gånger försökt påpeka för läkarna hur viktigt det är att meddela sig med patienterna men att “de sköter ju allt detta själva nuförtiden”.

Jag tror att det är av största vikt att sjukhusen satsar på administrativ personal precis som i andra större organisationer. Att läkarna ska göra allt själva gynnar varken dem eller oss som patienter i sjukvården.

För några år sedan bytte jag vårdcentral just för att det var helt omöjligt att beställa tid där jag var inskriven. Läkarna skulle själva sköta sin tidsbokning och – hör och häpna – kunderna skulle ringa in på läkarnas telefontid och boka! Ni som har försökt komma fram till en läkare under en begränsad telefontid vet hur lätt det är. Nu skulle dessutom alla bokningar ske under samma tid som övrig konsultation! Det slutade med att man satt i kö en halvtimme och sedan kopplades bort, eftersom telefontiden var över. Det kan man kalla kundservice.

Alla ni som har eget företag vet att det är kunden som ger oss jobb, pengar och existensberättigande. Vi kanske skulle kunna lära sjukvården ett och annat – om de var beredda att lyssna förstås.

Ha en skön kväll!

Hej alla. Jag har varit fasligt anonym ett tag, men det ska bli ändring på det nu tänkte jag. Mitt första inlägg såhär på det nya året får handla om en kanske trivial sak, men en sak som ändå engagerar väldigt många: Ska man ta av sig skorna när man är på besök i någons hem?

För en sisådär 10 år sedan skulle nog alla i Sverige ha svarat ja på den frågan. När jag bodde i Spanien på 90-talet log min städhjälp åt kontrasten att alla skandinaviska kvinnor sprang runt barfota och i strumplästen hemma, medan de spanska damerna gick i högklackat även till vardags.

De flesta svenska familjer såg det som självklart att gästerna skulle ta av sig skorna när de kom på besök – även om de inte hade ombytesskor med sig – något som spanjorerna inte för sitt liv kunde förlika sig med. De såg det närmast som en skymf att bli tvingad att ta av sig i strumplästen.

Jag tycker själv att både värden och gästerna har ett ansvar. Är man bjuden på fest under en dag då det är lerigt och grusigt ute, säger det väl sig självt att man tar med sig ombytesskor till festen. Det är inte artigt att släpa in en massa smuts hos värdparet, som dessutom säkert har städat och fejat för gästernas skull.

Å andra sidan är det inte artigt att tvinga någon att ta av sig i strumplästen – ge dem då hellre en trasa att torka av sina skor med, så att de kan behålla dem på inomhus om de har räknat med det. Vem vill gå i strumplästen till bästa klänningen eller kostymen?

För inte så länge sedan läste jag att skådespelerskan Josefin Ljungman från Göteborg, numera bosatt i Stockholm, skulle ha fest hemma i lägenheten som nyligen hade fått golven slipade och vitsåpade. Hon var förvånad över att gästerna blev arga när hon bad dem ta av sig skorna…

Jag skulle vilja citera Magdalena Ribbing, som skriver i DN om stil. Hon skrev i en artikel i april förra året att det finns två möjligheter om man inte vill att gästerna ska klampa in med skorna på – gästtofflor, vilket hon tycker ska ses som en nödlösning, eller att lägga ut skyddsmattor på de ömtåliga golven. Hon säger “Risken finns annars att gästerna uteblir medan de ömtåliga golven förblir ensliga.”

Det skulle var kul att höra vad Driftigs läsare tycker. Finns det lokala skillnader i Sverige, eller har vi helt enkelt alla en personlig åsikt om detta?

Jag har blivit inbjuden att hålla ett föredrag om färganalys hos Itrim i Haninge och ger mig på torsdagseftermiddagen iväg från grannkommunen Tyresö där jag bor. Klockan är strax efter 17 och det är becksvart ute, som varje dag så här års. Ändå är mörkret något jag förtränger varje år, tills det är dags igen. Troligtvis för att överleva ännu en vinter i det här landet, i den här staden. Det här börjar kännas som en inledning värdig Norén eller någon annan mörkerkung så vi kör vidare… Efter en färd som tar lite längre tid än jag beräknat – inser att jag inte kört den här vägen i rusningstrafik tidigare – är jag framme. Tack för att det finns en parkeringsficka precis utanför så att jag kan lassa av allt pick och pack!

Itrim erbjuder viktminskningskurser och motion och finns i fräscha lokaler på Rudesjöterrassen i Haninge. Madeleine som äger Itrim, arbetar med sina medarbetare Johanna och Daniel för att skapa en familjär och trevlig stämning. Det känns som de har lyckats med det. Alla som anländer under kvällen kommer genast i glatt samspråk med sina vikt- och motionsledare. Många av de inbjudna har tagit med sig en vän och undan för undan börjar salen fyllas.

Förutom min information i kväll ska Itrims filosofi och program presenteras för de kamrater som följt med för att lyssna. Sedan står en gemensam träning på programmet följd av en buffé som belöning efter arbetet.

Det är alltid lika spännande att se sin publik fylla föreläsningssalen. Den här “salen” är ett konferensrum, med fönster utåt gatan. För kvällen är det dekorerat med jättesöta blommor som perfekt matchar min kjol och jacka för kvällen – fullständigt oplanerat vill jag tillägga. Det ger mig i alla fall en skämtsam ingång alldeles gratis.

Trots att publiken kanske i första hand kommit av andra orsaker än att lyssna på mig är åhörarna trevliga och uppmärksamma, och kanske får jag se några av dem i min studio så småningom.

En person kommer i alla fall – den lycklige som vann presentkortet på färganalys som lottades ut av Madeleine. Du är hjärtligt välkommen! Tack Madeleine och resten av Itrimgänget för en trevlig kväll!

Vill du ta kontakt med Itrim så hittar du dem på www.itrim.se

Inget slår en upplyftande kväll mitt i veckan. Halva veckan kvar att surfa på vågen – adrenalinkicken eller lyckoruset. Själv avnjöt jag en av mina födelsedagspresenter med en bästa väninna. Först en lugn och trevlig middag på Vickan i Kungsträdgården. Vi hade en och en halv timme på oss att äta och prata om allt möjligt innan föreställningen på Operan började. Härligt!

På Operan rådde ett lugn som kändes lite ovanligt. Inga bråkiga garderobsköer. Vi hann till och med gå på toa innan föreställningen började. Ändå verkade det vara in det närmaste utsålt. Härligt igen!

Det känns lite lyxigare att se balett på Operan än på Dansens hus, det måste tillstås. Ett stort plus till levande musik, och att man ser hela orkesterdiket nuförtiden, i alla fall från raden där vi satt. På så vis kan även orkester och musiksolister få den uppmärksamhet de förtjänar.

Tre sinsemellan mycket olika baletter ingick i föreställningen: Moving glass av Nils Christe, Quondam av Sabrina Matthews och Rättika av Mats Ek. Alla baletter var lyckade av olika anledningar. I Quondam tyckte jag aldrig att baletten lyfte riktigt (en av dansarna dansade väldigt stelt, och måste man klä männen i något som ser ut som blöjor för vuxna?), men som kompensation fanns två fantastiska solister från operahögskolan (Karin Andersson och Jeanette Ekornåsvåg) som ingick i numret, lyfte det och gjorde det värt att minnas.

I sista numret Rättika, av Mats Ek, spelade Vilde Frang Johannes Brahms violinkonsert helt fantastiskt. Hon såg så ung ut, men spelade med en sådan inlevelse och pondus att det ibland var svårt att koncentrera sig på baletten och inte på henne. Och då var det ingen dålig balett…

Moving glass av Nils Christe hade varken violin- eller sångsolister men höll sig uppe helt av egen kraft.

Hela kvällen vann också på att man lagt in en paus mellan varje verk. Det gjorde att åskådarna hade tid att efter varje nummer sträcka på benen och diskutera det nyss sedda medan det var färskt i minnet. Eftersom Operan fortfarande dras med en väldigt dålig luftväxling i lokalen är det också helt nödvändigt för koncentrationen och närvaron med luftpauser. (Vem har inte varit med om operaföreställningar på kvällskvisten då folk somnat och dragit timmerstockar?) Kan luften i lokalen verkligen inte bli bättre än så här?

Slutligen tack till alla de suveräna dansarna i Kungliga baletten och till ett väl komponerat program! Fortsätt så här – och jag kommer besöka Operan mer frekvent än tidigare, jag lovar!

Hälsningar från ett grått Stockholm.

Vill ni veta mer om hur färg- och stilanalys berikar vårt liv på olika plan?

Jag föreläser på olika håll i Stockholmsområdet om färg- och stilanalys. Föreläsningarna brukar vara mycket omtyckta och de blir oftast interaktiva om publiken inte är för stor. Det finns väl ingen som inte har frågor och synpunkter på hur garderoben fungerar, hur det är att shoppa, hur utseendet påverkar vad vi bildar oss för intryck av varandra?

Jag anpassar mina anföranden till målgrupp och situation. Jag har föreläst på olika kundträffar, nätverksträffar, personalmöten o dylikt. Både för stora och små grupper.

Det är också intressant för mig att komma i kontakt med dig som äger en klädbutik, tillverkar smycken, är frisör, friskvårdare eller liknande och som tycker att det här med färg- och stilanalys verkar intressant. Vi kan kanske arrangera aktiviteter tillsammans.

Jag ser fram emot att höra av er!
anncharlotte.vallejo@houseofcolour.com